Esitys puoluevaltuustossa 19.11.2022
Ordförande, bästa partifullmäktige, arvoisa puoluevaltuusto,
I motsats till föregående talare som börjar globalt för att sedan zooma in till det lokala, vill jag börja lokalt, med förhoppningen att vi kan dra en nationell parallell.
Min hemstad Pargas är en genuint tvåspråkig stad där svenska och finska sedan länge tillbaka har levt sida vid sida.
I Pargas är språkgrupperna relativt jämnstarka och all service finns att få på båda språken. I Pargas är det naturligt att var och en använder sitt eget språk såväl i vardagliga situationer ”på stan”, liksom i förvaltning och beslutsfattande.
Då båda språkgrupperna kan och får uttrycka sig på sitt eget modersmål har vi en verklig och levande tvåspråkighet.
—–
Under pågående period har vi ändå haft en språkdiskussion i vårt tvåspråkiga stadsfullmäktige i Pargas.
Det finns finskspråkiga ledamöter som är oroliga för hur de skall kunna följa med diskussionen på möten och ta till sig all relevant information innan beslut.
I vår egen SFP-grupp har framförts åsikter om att förvaltning och beslutsfattande i staden har förfinskats.
En språkdiskussion blir så lätt polariserad.
Ändå tänker jag att det inte är en fråga om svenska ELLER finska utan både ock. Att båda språken kan finnas sida vid sida, samtidigt.
För Svenska folkpartiet skall en fungerande tvåspråkighet vara målsättningen!
Därför känns det bra att se att förslaget till valprogram inför riksdagsvalet 2023 tar fasta på att tvåspråkigheten är en rikedom.
Trots Sannfinländarnas attack mot det svenska i Finland som partiordförande berörde i sitt anförande…
… hoppas jag ändå att Svenska folkpartiet vågar, och VILL, lyfta tvåspråkigheten till en målsättning som går LÄNGRE än att garantera de språkliga rättigheterna för båda språkgrupperna.
Det nordiska samarbetet som minister Blomqvist berörde i sitt tal är ett lika självklart som tungt argument för en tvåspråkighet som fungerar båda vägarna i vårt land.
—–
Niin kutsutun Taxxellin pardoksin mukaan yksikieliset ratkaisut takaavat kaksikielisyyden.
Tämä EI tarkoita, että suomen ja ruotsin kielet olisi pidettävä erillään toisistaan vaan, että molemmat kieliryhmät kokevat saman oikeuden käyttää omaa äidinkieltään esimerkiksi kokouksissa ja päätöksenteossa.
Erityisesti alueilla, missä kieliryhmät ovat jotakuinkin tasavahvoja meillä olisi mahdollisuus kokeilla uusia ja erilaisia ratkaisuja, joilla voitaisiin edelleen vahvistaa ja nostaa esille toimivaa kaksikielisyyttä.
Samma på svenska: den taxellska paradoxen betyder INTE att de två språken skall hållas i sär utan att vi skall vara måna om att båda språkgrupperna upplever att de har lika rättighet att använda sitt eget modersmål.
—–
Vi behöver också fråga oss, vilket vårt ansvar som svenskspråkiga är gentemot det finskspråkiga, i synnerhet i områden där svenskan är i majoritet?
Jag tror att Pippi Långstrump har blivit citerad tidigare i just detta sammanhang:
”Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll”.
Att vara snäll betyder inte att tumma på sina egna rättigheter, utan att se till att minoriteten har möjlighet att hålla fast vid sina.
Med beaktande av den taxellska paradoxen hjälper detta också att hålla det svenska språket starkt.
Tack!