fbpx

Entimmeståget skall ses ur ett hundraårsperspektiv

Jag hör till de som anser att planeringen av entimmeståget skall fortsätta.

Entimmeståget skall i första hand ses ur en regional utvecklingssynvinkel.

Entimmeståget ökar Egentliga Finlands konkurrenskraft. Enormt.

Entimmeståget skapar en enda ekonomisk region av området mellan Åbo och Helsingfors. Du kan arbeta där arbetet finns och bosätta dig där du vill i området utan att behöva ge avkall på att röra dig till och från arbetsplatsen snabbt och bekvämt. Kollektivt dessutom.

Den förbättrade nåbarheten stärker företagens verksamhetsförutsättningar och kommunernas attraktionskraft.

Entimmeståget ökar försörjningsberedskapen både i området, och nationellt.

Försörjningsberedskapen kan ses t ex ur sjukvårdens perspektiv – en kris som slår ut ett av våra universitetssjukhus gör området beroende av snabba och fungerande förbindelser.

Den som myntade begreppet ”entimmeståget” har lagt påken i hand åt motståndaren men å andra sidan tänker jag att det är logiskt och rätt att ge projektet ett namn som representerar visionen.

Den ändå rätt betydande tidsinbesparingen (restiden förkortas med en tredjedel) kommer egentligen i andra hand, som en bonus. Det finns flera andra ”biffar” i projektet där den nya bansträckningen Salo-Esbo endast är en bit i pusslet.

Dubbelspåret mellan Åbo och Salo möjliggör utvecklandet av lokaltrafiken kring Åbo.

Utvecklandet av bangården i Åbo har enorm betydelse för hela det kringliggande området – se bara hur Kuppis-området småningom börjar ta form.

Entimmeståget stärker också förbindelsen västerut från Åbo och Egentliga Finland. Starkt.

Att två andra stora järnvägsprojekt planeras samtidigt (Helsingfors-Tammerfors och Helsingfors-Borgå-Kouvola) gör att ”konkurrensaspekten” blir större än vid första anblicken. Vi får inte försätta Egentliga Finland i läget att vi blir en avkrok då det kommer till att bygga ut snabba järnvägsförbindelser.

Ännu – miljöaspekten.

Entimmeståget är en lösning som starkt styr till att använda kollektivtrafik, vilket känns helt rätt.

Ny teknik och rätt materialval kan uppskattas minska på miljökonsekvenserna för byggandet av entimmeståget, om vi så väljer.

Projektets miljökonsekvensbedömning föreslår konkreta åtgärder för att minska den negativa påverkan som uppstår på natur och ekosystem. Jag uppfattar att det finns en möjlighet att förverkliga entimmeståget så, att de positiva samhälleliga effekterna väger tyngre än de negativa, vilka kan kompenseras.

Som beslutsfattare tänker jag att man måste se till helheten i samhället, för oss idag, och för kommande generationer.

På promenad med en jämlikhetsforskare

Idag fick jag diskutera med en verklig specialist bl a om hur utbildning ökar jämlikheten i vårt samhälle. Elina Penttinen är docent i genusvetenskaper, leder magisterprogrammet för genusvetenskaper och är forskare i feministisk internationell politik vid Helsingfors Universitet.

Elina är orolig över att akademisk sakkunskap och forskningsbaserade fakta förringas i takt med att populismen ökar i samhället.

Det finska utbildningssystemet och universiteten har en stor betydelse för jämlikheten i samhället.

Numera förs kunnande om feminism och jämlikhet till både gymnasier och universitet men yrkesutbildningen blir alltför ofta utanför den utvecklingen.

Även om Utbildningsstyrelsen har definierat nyckelkompetenser för livslångt lärande, är det i praktiken upp till skolor och lärare att föra kompetenserna till utbildningen och studerande. Det ser jag också själv i mitt arbete men har kanske inte fäst tillräcklig uppmärksamhet vid skolornas ansvar i frågan.

Elina är också orolig över att ojämlikheten ökar i samhället, vilket kan resultera i en snävare fördelning av från vilka samhällsklasser och med vilken bakgrund man söker till en högskoleutbildning.

Vi har inte råd att stänga porten till utbildning för någon. Om man vill uppmuntra till utbildning och se en ökad jämlikhet i samhället, behöver utbildning vara kostnadsfri på alla stadier.

Elina vill också se att resurserna för grundforskning ökar. I vårt hektiska samhälle verkar det ibland vara svårt att uppskatta den långsiktiga nyttan av grundforskning och betydelsen av forskningsbaserad information i beslutsfattandet.

Vi har helt enkelt inte råd med att minska på resurserna för grundforskning – den behöver se som en investering som skapar innovationer, företagsverksamhet och – framför allt – människor som bidrar till upprätthållande av välfärdssamhället för världens lyckligaste människor.

En framtid utan avfall

Om grundkriteriet för ett teknologiföretags världssucce är att verksamheten har börjat hemma i garaget, så är Bioforce på god väg mot stjärnorna.

Numera baserat på Raisio fabriksområde i Reso, har företaget tagit fram en teknik för att separera växtmassa i sina beståndsdelar: hemicellulosa, lignin och cellulosa.

Skogsindustrin i Finland har i ett par hundra år tillverkat cellulosa med samma metoder och med samma nyttjandegrad: av massaved blir omkring 40% cellulosa medan restprodukterna i huvudsak används för energiproduktion.

”Det är dags att höja förädlingsgraden och ta tillvara hela råvaran”, proklamerar Sebastian ”Basti” von Schoultz, Chief Business Officer och en av grundarna i företaget.

I sin process får Bioforce slutprodukter som är så rena att bl a kosmetikbranschens L’Oreal och Dior använder hemicellulosa vid tillverkandet av krämer. Samma ämnen används också t ex i Kiiltos tvättmedel. Ligninet som separeras med Bioforces process är, till skillnad från restprodukten vid traditionell cellulosatillverkning, svavelfri och används t ex som UV-skydd i solkrämer. Ligninet har också grafitliknande egenskaper och nya användningsmöjligheter testas nu bl a av batteritillverkare.

Cellulosan som ”blir kvar” då hemisellulosa och ligninet tas bort används inom textilindustrin för att ersätta bomull.

”Då förädlingsgraden höjs och värdet på slutprodukten stiger behöver man inte göra miljardinvesteringar i anläggningar för att åstadkomma volymer som ger lönsamhet”, förklarar Basti.

Det är också Bioforces strategi, att tillverka produkterna i mindre anläggningar, nära kunden med ett minimum av restprodukter. För att inte konkurrera med de stora skogsbolagen utgår Bioforce från andra råvaror som halm, havreskal och bryggeri-industrins restprodukter.

Cirkulär ekonomi i praktiken, alltså.

Bioforce står inför en uppskalning från testanläggning till sin första produktionsanläggning, en investering på ca 50 miljoner euro som man gärna skulle se växa upp just i Reso.

”Vägen hit har varit lång och krävt massor med arbete”, berättar Basti. Utan Business Finland skulle vi inte vara såhär långt. Att få ihop finansiering till teknologiprojekt under 10 miljoner är relativt enkelt om man har en bra idé. Likaså verkar det som om det igen blir enklare att hitta statlig finansiering för miljardprojekt. Mellanstora projekt som vårt kräver att du kan visa resultat på förhand och att du får ihop en tillräckligt stor andel privat finansiering”.

Den planerade produktionen uppskattas direkt sysselsätta drygt 50 personer.

En överraskande utmaning som Bioforce stött på är tillgången till råmaterial. Även om den planerade reaktorn är relativt liten visar det sig att det inte är helt enkelt att garantera en tillgång till 20 000 ton halm årligen.

Ett nära samarbete med universiteten och deras forskning är en förutsättning för att det skall uppstå företag kring forskningsrön och innovationer.

Aalto dränerar kunnandet i Egentliga Finland och våra lokala universitet behöver kämpa för att hålla kvar nuvarande och rekrytera nya förmågor. Om kunnandet och kopplingarna försvinner, kommer framtida investeringar också att göras annorstädes.

”Vi är i ett bra läge och har nu merparten av finansieringen klar. Förhoppningen är att kunna börja bygga om ett år, ungefär”, förutspår Basti.

Vi får hoppas att det finns förutsättningar för många liknande investeringar i regionen.

En stark naturrelation som grund för hållbar politik

Jag minns fortfarande hur jag i min barndom inspirerades av en bok av David Attenborough. Boken uppmuntrade till att observera och undersöka naturen i närmiljön.

Jag hade en rätt extensiv matning för vinterfåglar i trädgården och den drog förstås till sig sorkar och möss. Vilka alla arter och hur många, var min ”forskningsfråga” då jag fångade gnagarna (levande, förstås). För en tioåring kändes det som riktig forskning att artbestämma, väga och märka smågnagarna med mammas nagellack för att senare kunna skilja på och räkna individerna, innan jag släppte djuren tillbaka i trädgården.

Relationen till sorkarna (och till min mamma) blev också väldigt konkret, då någon snabbfotad gnagare kom på rymmen och sprang omkring hemma hos oss.

Några år senare gjorde jag fortsättningsvis annat än många andra i min ålder. Då kompisarna fördrev veckosluten längs Björneborgs kända ”Ränni”, packade min fotograferande naturkompis Juha och jag ryggsäckarna och åkte med hans motorcykel till de stora myrmarkerna norr om Björneborg; Isoneva, Kauhaneva, Kampinkeidas…

Kanhända har jag gått miste om spännande händelser i pulkabacken och  missat en del av nattlivet i Björneborg, men Attenborough, ”sorkforskningen” och de oräkneliga färderna efter olika naturupplevelser byggde upp och fördjupade min relation till naturen hela vägen. Naturen som hobby gick via fågelskådning, naturfotografering, fiske och jakt till att gå en utbildning för att bli vildmarksguide och till en filosofie magister-examen i miljöbiologi.

Min utbildning och mitt naturintresse har gett mig ett kunnande i ekologisk hållbarhet. Min arbetskarriär, där hållbart utnyttjande av naturen som resurs har varit den röda tråden, har gett mig en förståelse för att det ändå är den ekonomiska hållbarheten som ligger till grund för all annan hållbarhet i vårt samhälle.

Då jag blickar tillbaka på det gångna politiska året är det två saker jag tänker att har varit speciellt intressanta och givande att få vara med i: dels att tillsammans med SFP:s miljöutskott ta fram ett Östersjöprogram, dels att få agera ordförande för arbetsgruppen som tagit fram ett klimat- och miljöprogram för Pargas stad.

Klimat- och miljöfrågor är stora helheter som kräver samarbete på alla plan, inte minst nationellt, för att kunna lösas. Det är där jag vill ställa mitt kunnande till förfogande och delta i arbetet för en större hållbarhet, så att våra barn skall ha tillgång till den natur vi själv har haft som barn.

Det politiska året 2023 kommer att bli spännande. För egen del är det förstås beslutet att kandidera i riksdagsvalet som gör början av året speciellt. Den första söndagen i april är en vattendelare på många sätt.

Hållbarhet kommer att vara ett genomgående tema i min kampanj.

Med önskan om ett gott nytt år och gott samarbete för en hållbar framtid.

Ps. Följ mig på min politiker-sida och min hemsida tomasbjorkroth.com!

Gruppanförande på budgetmöte 12.12

Ordförande, bästa fullmäktige,

Det har säkert inte gått någon förbi att kommunerna och kommunernas ekonomi vid årsskiftet genomgår den största förändringen någonsin.

Skatteintäkterna sjunker från 74 till 42 Meur. Statsansdelarna minskar från 34 till 10,5 Meur. Stadens totala verksamhetsbidrag – hur mycket pengar staden gör av med under året – sjunker från 102 till 43 Meur. Och så vidare.

Det skall staden klara sig med.

Samtidigt äter inflationen och prisstegringen upp alla inbesparingar som uppstår genom minskade inköp av varor och tjänster.

Redan för ett år sedan kunde åtminstone stadsdirektören och ekonomichefen se denhär förändringen – ni skall ha tack att ni konstant upplyst oss förtroendevalda om magnituden av förändring vi står inför. Fortsätt läsa ”Gruppanförande på budgetmöte 12.12”

Jag ställer mig till förfogande i riksdagsvalet 2023 – mediainfo 9.12

Tomas Björkroth, Filosofie magister i biologi och återflyttare till Pargas ställer sig till förfogande i riksdagsvalet 2023.

Tomas Björkroth arbetar för en större hållbarhet i samhället på många olika plan.

För mig är hållbarhet en stabil ekonomi där samhället har råd att upprätthålla bastjänster av hög klass som vård och utbildning. Likaså innebär hållbarhet att alla skall kunna känna en gemenskap och uppleva en delaktighet. Jag ser också hållbarhet som en grund för hur vi skall kunna använda oss av naturresurser så, att dessa finns kvar också för kommande generationer.

Tomas Björkroth har arbetat de senaste tio åren som enhetschef på Axxells naturbruksenhet i Brusaby på Kimitoön. Innan tiden inom yrkesutbildningen var Björkroth företagare och projektkonsult inom besöksnäring och miljö.

Jag vill använda mitt kunnande till att vara med och skapa lösningar för en hållbarare framtid, tillsammans.

Tomas Björkroth är fullmäktigeledamot, I vice ordförande i Pargas stadsfullmäktige och gruppordförande för SFP:s fullmäktigegrupp i Pargas. Tomas Björkroth är också ordinarie medlem och vice ordförande i Svenska folkpartiets partifullmäktige och vice ordförande i partiets kretsorganisation i Egentliga Finland.

Att ställa upp i riksdagsvalet ser jag som en naturlig fortsättning på mitt aktiva engagemang i politiken och i partiet.

Tvåspråkighet kan vara mer än de språkliga rättigheterna

Inlägg på partifullmäktige 19.11.2022

Ordförande, bästa partifullmäktige, arvoisa puoluevaltuusto,

I motsats till föregående talare som börjar globalt för att sedan zooma in till det lokala, vill jag börja lokalt, med förhoppningen att vi kan dra en nationell parallell.

Min hemstad Pargas är en genuint tvåspråkig stad där svenska och finska sedan länge tillbaka har levt sida vid sida.

I Pargas är språkgrupperna relativt jämnstarka och all service finns att få på båda språken. I Pargas är det naturligt att var och en använder sitt eget språk såväl i vardagliga situationer ”på stan”, liksom i förvaltning och beslutsfattande.

Då båda språkgrupperna kan och får uttrycka sig på sitt eget modersmål har vi en verklig och levande tvåspråkighet. Fortsätt läsa ”Tvåspråkighet kan vara mer än de språkliga rättigheterna”

Tvåspråkighet och beslutsfattande

Kolumn ”Bakom paragraferna” i PK 10.11.2022

 

Under pågående fullmäktigeperiod har några små språkdiskussioner gett sig till känna.

Genast i början av perioden uppstod en diskussion kring hur representanter för de båda språkgrupperna på bästa sätt kan följa med diskussionen på möten och ta till sig info innan beslut.

Det framfördes önskemål om att all diskussion, åtminstone i fullmäktige, skall simultantolkas. Vi fick höra en åsikt om att förvaltning och beslutsfattande i staden har förfinskats. Bland annat. Fortsätt läsa ”Tvåspråkighet och beslutsfattande”

Hur framskrider Pargas stads miljö- och klimatprogram?

Arbetsgruppen för att ta fram ett klimat- och miljöprogram för Pargas stad har idag informerat media om resultaten av invånarenkäten som gjordes tidigare i våras.

Helt klart framträder havet, stränder, skogen och närheten till naturen som viktiga (viktigast) för alla svarandegrupper.

Ur enkäten framgår att det finns en stor beredskap att vara med och påverka sin egen närmiljö. Fortsätt läsa ”Hur framskrider Pargas stads miljö- och klimatprogram?”

Dags att ta beslut i skolnätsfrågan

SFP:s fullmäktigegrupp i Pargas – insändare i ÅU 30.5.2022

Svenska folkpartiets fullmäktigegrupp i Pargas anser att det är dags att konstatera att inga skolstängningar nu är aktuella på basen av den tidigare skolnätsutredningen.

Det behövs en skola i varje kommundel. För tillfället är elevunderlaget tillräckligt och stabilt i det nuvarande skolnätet också i Pargas kommundel. Fortsätt läsa ”Dags att ta beslut i skolnätsfrågan”

Thank you for your upload