fbpx

Partifullmäktige 23.4

Mitt inlägg i den allmänpolitiska debatten

Bästa partifullmäktige,

Corona-krisen har haft stor inverkan på vårt förhållande till och påverkan på miljön;

resandet har minskat, luftföroreningarna har minskat och det är pop att ha naturen som hobby.

Kriget i Ukraina har stor inverkan på vårt förhållande till och påverkan på miljön;

energipriserna skjuter i höjden, transporter och resandet minskar, världsekonomin är i kaos och den akuta krisen överskuggar i synnerhet klimatkrisen.

Jag ber om ursäkt om någon tycker att det är opassande att dra paralleller mellan ett krig och miljöfrågor, men efter Covid och efter Ukraina, kvarstår miljökrisen fortfarande.

Kriser följs av återhämtning och återuppbyggnad. Kriser ger också en modell för lösandet av kommande kriser.

Återhämtningen efter Covid och återuppbyggnaden av Ukraina kan och skall styras till att motverka också miljökrisen.

Både Covid- och Ukraina avspeglar sig också i vårt förhållande till miljön. Efter Covid är distansarbete och Teams-möten det nya normala, och hela västvärlden arbetar för högtryck med att hitta alternativa energikällor för att bli mindre beroende av fossila bränslen.

Momentum för ny teknologi, nya energilösningar och innovationer som bidrar till en cirkulär ekonomi är nu.

Ny forskning för också med sig helt nya metoder att angripa miljöproblemen.

Att lösa miljöproblem är inte bara tekniska lösningar utan också tvärvetenskapliga dito.

T ex i psykologin har man tagit sig an miljöproblematiken på systemnivå. Ett verktyg kallas ”nudge”, som finska forskare kallar ”tuuppaus”, med en målsättning att skapa system som får oss att villa välja det mer miljövänliga av två alternativ.

Vetenskapen har gått från att berätta hur vi skall tänka, till att ge oss verktyg för förändring.

Miljökrisen blir heller inte mindre av att den tillfälligt överskuggas av andra kriser.

För att tackla miljökrisen behöver vi bryta ner den i mindre delar och ta oss an dem en bit i taget. Ni vet, som man äter en elefant, i små bitar.

Redan nu styckas miljöproblemen globalt så att länder tar ansvar för sina delar och nationellt delas ansvaret småningom t ex till bindande miljöprogram på kommunal nivå.

Var och en av oss börjar inse att vi alla är delaktiga i förverkligandet av de globala målen. Eller när har du senast hört någon säga om miljöproblemen, att ”problemet är alldeles för stort för att vi här skall kunna göra något åt det” eller att ”det här är en så liten sak att det inte har någon betydelse i den stora helheten”?

För vi behöver prioritera, vi behöver våga investera och vi behöver våga välja.

Och vi behöver välja rätt.

Tack!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Thank you for your upload