Distansarbetets fallgropar

Många av oss har under det senaste året blivit ”tvingade” till distansarbete. Vi har alla – både som individer och som delar av team eller organisationer – genomfört en digital språngmarsch utan like. Det är också något förmän och chefer gärna lyfter fram, önskad utveckling som skett snabbare än förväntat.

Bra så. Som chef i en skola är jag stolt och glad över de framsteg vi alla gjort med att bedriva både vår kärnverksamhet – utbildning – och administration på distans. Att jag dessutom är chef för en enhet där två konservativa branscher (naturbruk och utbildning) möts, gör att framstegen känns som verkliga sjumilasteg. Av erfarenhet vet jag att många förväntar sig ett ganska traditionellt och ”handgripligt” ledarskap, vilket är helt naturligt i en yrkesskola.

Då man arbetar på distans börjar människorelationerna fort kännas avlägsna. Samtidigt fortsätter mängden data i arbetslivet att öka. På distans har man inte samma möjlighet att spontant kolla upp data eller rutiner med kollegan eller förmannen som på arbetsplatsen.

Känslan av att inte veta eller känslan av att göra fel smyger fram och lindar sig i all tysthet kring distansarbetaren.

Också på distans uppstår lätt behovet att klä sig i en viss roll, ”arbets-jaget” – men det behöver du inte! Du får vara dig själv, det är med stor sannolikhet på de premisserna du i tiderna är anställd. Olikhet är styrka i ett team och i en organisation.

I en modern organisation är självledarskap ett eftertraktat kunnande hos medarbetaren. Samtidigt tillför avancerade ledningssystem allt fler mätare med vilka vi följer upp målnivån. Att kräva ett ökat självledarskap samtidigt som kraven allt tydligare följs upp är som uppbyggt för en konflikt och kräver att också ledarskapet förändras.

Att leda sitt eget arbete är inte helt enkelt. Man lägger lätt ribban för högt och om något inte funkar har man endast sig själv att skylla. Om man dessutom har bara sig själv att diskutera med hamnar man lätt in i en ond cirkel. Allt var lättare förr då chefen tydligt sa vad man skulle göra och hur, och om något gick fel kunde man alltid skylla på chefen. Eller?

Att leda sitt eget arbete är framför allt att hitta sin egen roll i teamet/ organisationen och att planera sitt eget arbete tillsammans med sina medarbetare. Chefens – förmannens – roll är coachande med en meningsskapande kommunikation, d v s att hjälpa alla att hitta sin roll och sin uppgift i arbetsgemenskapen.

Hur gör vi det på distans?

Mitt bland alla e-verktyg är god kommunikation fortfarande och igen det centrala. Att kunna lita på sina medarbetare, att fortsätta vara sig själv, att acceptera att allt inte alltid gick som det skulle.

Verktygen har vi men i den nya arbetsmiljön är det rutinerna som saknas.

Hooray, teamwork är tillbaka, om än på distans!

Artikeln har inspirerats av intervjun med organisationspsykolog Antti Kauppi i
Helsingin Sanomat (18.1.2021).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.