Publicerad i ÅU 3.3.2017
Jag understöder varmt de tankar om ett tvåspråkigt campus och samarbete över språkgränsen som Maj Björk, Conny Granqvist och Andreas von Bergmann på ett bra sätt konkretiserade i sin insändare (ÅU 21.2).
Däremot låter SDP:s förslag om att dra ner utbudet av gymnasiekurser till ett minimum som Maj Björk hänvisar till (ÅU 1.3) som ett farligt feltänk.
Samarbete, som jag ser det, bygger på en gemensam målsättning att göra något bättre: större, snabbare, billigare, mer motiverande.
Ett samarbete över språkgränserna stärker båda språkgrupperna, också inom utbildningen:
- Det svenska språket öppnar portarna till ett nordiskt samarbete samtidigt som man behöver kunskaper i finska för att arbeta t ex inom servicesektorn i Finland,
- Samarbete mellan skolor gör att man tillsammans kan erbjuda ett större kursutbud, vilket ökar konkurrenskraften för alla parter,
- Konkret får eleven/ studerande flera perspektiv på kursinnehållet och kan samtidigt förkovra sina kunskaper i det andra inhemska språket.
Förstås är det viktigt att anpassa samarbetet enligt målgrupp – det som fungerar till exempel inom yrkesutbildningen kan inte direkt överföras till den grundläggande utbildningen.
Vad gäller samarbete över språkgränsen kan man börja där det är enkelt och sedan utöka enligt de modeller som fungerar och är möjliga som språkduschar och språkberikad undervisning.
Samarbete kräver också att det – hos alla parter – finns ett tillräckligt stort tillit till att samarbete ger mer än det kostar. Först då kan äkta samarbete uppstå.