fbpx

Inlägg på Partifullmäktige 25.11 –

Bästa partifullmäktige,

Jag vill idag försiktigt ställa frågan, vilka tjänster som är en grundläggande rättighet som skall finansieras av staten.

Och nu talar jag inte om rätten till trygghet eller tillgången till hälsovård. Efter föregående djuplodande talturer vill jag tala om något så trivialt som brännved och tillgång till utedass på Forststyrelsens friluftsområden och naturobjekt.

Intresset för friluftsliv har ökat mycket under de senaste åren – faktiskt en positiv effekt av coronapandemin – och trenden ser inte ut att avta. Bra så, motion i naturen ökar bevisligen både den fysiska och psykiska hälsan.

De ökade besökarmängderna ökar förstås på användningsgraden av service på områdena. Servicen upprätthålls av Forststyrelsen Naturtjänster vars finansiering de facto minskat trots att antalet naturobjekt ökat. Naturtjänster har också påförts nya uppgifter som skyddande av den biologiska mångfalden och återställande av naturtyper.

Naturtjänster kämpar med en otacksam utmaning: uppgifterna ökar samtidigt som finansieringen minskar. Då samma anslag används för olika ändamål måste man prioritera åtgärderna.

Redan under regeringsförhandlingarna diskuterades en frivillig avgift för användande av t ex brännved eller utedass vid olika naturobjekt som en möjlig dellösning till problemet och i regeringsprogrammet står skrivet:

”Regeringen gör det möjligt att stärka nationalparkernas finansieringsbas i form av frivilliga besöksavgifter och utreder möjligheterna att utnyttja de avgifter som tas ut av samarbetsföretagen.”

Med en frivillig avgift för service, kunde grundanslaget användas för underhåll av strukturer i stället för att bokstavligen gå upp i rök.

Forststyrelsen har tidigare undersökt möjligheten att införa en frivillig avgift i nationalparker och friluftsområden. Denna undersökning borde uppdateras till den tid vi lever i nu och med fokus på service. Baserat på resultaten kunde en frivillig avgift tas med som ett alternativ i diskussionen om prioriteringar.

Med moderna betalningstekniker skulle det vara enkelt att betala och det skulle heller inte krävas någon separat administration.

Samarbetsmöjligheter på kommunal nivå borde också utredas. Det finns flera exempel på vandringsleder som byggts med projektfinansiering men då projektet upphör saknas medel och/ eller vilja till underhåll då ansvaret för lederna ofta överförs till kommunerna.

Genom att slå ihop sina knappa resurser kunde staten och kommunerna tillsammans effektivera sin verksamhet. Kommunerna borde ha ett intresse av att vara med i denna diskussion, då både de ekonomiska och hälsoeffekterna gynnar just närområdet kring olika naturobjekt.

Man kan idka vandring och friluftsliv utan kubikvis av ved som förts till eldplatserna med bil och motorkälke. Genom en frivillig avgift kunde användarna också själv påverka servicenivån vid naturobjekten.

Tack!

Lämna en kommentar