fbpx

Let’s make The Baltic Sea a No Pee Zone

Taltur på partidagen 11.6

Ordförande, bästa partidag,

Jag vill hämta med mig en frisk hälsning från Egentliga Finland, från Skärgårdshavets stränder.

Problemet är att den friska fläkten tyvärr brukar bli mindre frisk senare under sommaren.

Som vi alla vet, är orsaken till tilltagande algblomningar den överflöd av näringsämnen som rinner ut i havet.

Näringsämnen rinner också helt naturligt ut i havet men det är det mänskliga tillskottet som fått havet ur balans.

Ofta pekar vi finger mot lantbruket.

Skulle orsaken vara så enkel, skulle det också vara enkelt att hitta en lösning.

Föreningen Natur och miljö kom med en enkel lösning i sin Östersjökampanj redan på 1990-talet med devisen: jag kissar inte i havet.

Nej, lösningarna är lika många som orsakerna:

Vi vet, att vi behöver hindra näringsämnen från att rinna ut i havet från åkrar, samhällen och fartyg.

Vi vet, att vi behöver hitta metoder att få bort näring som under årtionden lagrats i havets bottensediment.

Vi vet att det finns saker vi kan göra.

Det viktigaste är ändå inte att fråga sig vad vi kan göra, utan att vi gör.

Att inte kissa i havet är en bra början.

Som förtroendevalda har vi en möjlighet att påverka mer än så.

I fjol fick jag vara med och arbeta fram både partiets Östersjöprogram och ett klimat- och miljöprogram i min egen hemstad Pargas.

SFP:s Östersjöprogram är lite av en vägkarta för en renare Östersjö.

I Pargas stads klimat- och miljöprogram riktar sig en tredjedel av åtgärdsförslagen direkt till skyddandet av Skärgårdshavet.

Ett viktigt budskap är att arbeta för det som kallas ”levande skärgård” och att stöda det kustnära fisket.

Att se till förutsättningarna, så man kan bo och få en utkomst i skärgården är ett sätt att skydda Skärgårdshavet.

Att sprida kunskap i miljöfrågor i allmänhet och inom utbildning och i skolorna i synnerhet är att slå ett slag för framtiden.

Här kan jag inte låta bli att inflika att det känns beklämmande att både fiskeriutbildningen och Åbo universitets marina forskningsstation på Själö nu hotas av ett flytt till fastlandet, av sparskäl.

Samtidigt är jag glad för att många kommuner i Egentliga Finland, förutom Pargas t ex Åbo och Nådendal, starkt lyfter fram Skärgårdshavet i sina miljöprogram.

För Skärgårdshavet är också stadsbornas hav.

Hela Östersjön har i århundraden varit trafikleden till och mellan städer.

Genom tiderna har stadsbor färdats över havet, och också åkt till havets strand för rekreation och avkoppling.

Utan ett rent hav har heller besöksnäringen ingen grund att stå på.

Jag vill utmana oss alla att arbeta för att våra barn skall få njuta av Skärgårdshavet som vi minns det från vår egen barndom.

För att vara så att säga i tiden bad jag ChatGPT om en oneliner utgående från mitt inlägg och det här fick jag som förslag – ni får förstås fritt använda den då ni förverkligar utmaningen:

Let’s make The Baltic Sea a No Pee Zone – it’s time to kiss excess nutrients in the sea goodbye!

Tack!

Lämna en kommentar