fbpx

Avauspuheenvuoro Puoluevaltuuston kokouksessa 6.5

Bästa partiordförande, riksdagsledamöter, bästa partifullmäktige,

Jag vill börja med att säga, att jag har SFP att tacka för många positiva saker som hänt i mitt liv under det senaste året:

  • Jag har fått förtroendet att ställa upp som kandidat för SFP i riksdagsvalet,
  • Jag har fått förtroendet att bli vald till kretsordförande,
  • Och dessutom har jag fått det stora förtroendet att få vara med och förhandla om ett regeringsprogram,

Tänk att jag, som haft miljöfrågor som ett av mina huvudteman i riksdagsvalskampanjen nu får vara med och skriva Finlands miljöpolitik.

Det känns som att stjärnorna verkligen har stått rätt i förhållande till varandra.

Allt dethär tillsammans väcker en mycket stark känsla av samhörighet, en känsla av att vara en del av något stort. Vi tillsammans.

Den känslan av samhörighet prövas en aning nu, då kritiska röster höjs om att SFP inte över huvudtaget borde förhandla om att sitta i en regering tillsammans med Sannfinländarna.

Kanske det är just samhörigheten som gör att jag också känner ett större ansvar, kanske också en större försiktighet, för mitt arbete och mina uttalanden inom politiken.

Man säger att ju mindre man vet, desto enklare är det att vara säker på sin sak… Och ju fler man representerar, desto noggrannare måste man väga sina ord på guldvåg.

Som kretsordförande känner jag ett ansvar mot alla lokalavdelningar och enskilda partimedlemmar i Egentliga Finland. Det är vår gemensamma åsikt jag känner att jag borde uttrycka, då Yle eller ÅU ringer upp. Min personliga åsikt kan jag framföra – och gör det också – men det är kretsens röst som borde höras.

Därför har jag också ställt frågan i vår krets, till lokalavdelningarna och till enskilda SFP:are: tycker du att partiet gör rätt då vi nu förhandlar med Sannfinländarna om ett gemensamt regeringsprogram?

De svar jag fått hittills är överlägset övervägande positiva och återspeglar det som, efter en grundlig inre diskussion med mig själv, också blivit min egen åsikt: det är klart att det är bättre att förhandla än att lämna sig utanför och inte ha någon möjlighet att påverka.

Det som förhandlas om är mål och metoder, inte värderingar. SFP:s värderingar har uttalats och befästs för länge sedan. Vår värdegrund är stabil, det vi förhandlar om är VAD vi skall göra, HUR vi skall göra och hur MYCKET.

Vi förhandlar INTE om våra värderingar.

En av de som svarade på min fråga skrev att ”värderingar förändras endast via erfarenheter”.

Då man talar om att förändra blir man bra på att tala om förändring. Då man gör saker tillsammans får man nya erfarenheter som faktiskt kan leda till att man börjar tänka och verka på ett annat sätt.

Förhoppningen är att förändringen sker också hos dom man förhandlar med.

I förhandlingarna kulminerar också det som var en central orsak till att jag, som man säger, ”gick med i politiken”. Orsaken var uttryckligen att skapa förändring.

Om vi inte förhandlar, om vi inte gör saker tillsammans, blir det heller inte förändring.

Partifullmäktiges ordförande Eva lyfter ofta fram mänskliga rättigheter och jämlikhet i sina tal i den allmänpolitiska debatten. Det är hennes varumärke. Hon har gjort saker som lett till förändring.

Under riksdagsvalskampanjen sa jag att jag det finns två frågor jag personligen inte kan acceptera att vi tummar på: den ena är klimat- och miljömålsättningarna och den andra är invandringen. Allt annat är för min del förhandlingsbart.

Jag hoppas arbetet för klimat och miljö kunde bli mitt varumärke. Hoppas vi tillsammans kan åstadkomma en förändring där.

Klimat- och miljöfrågor har blivit pop. Vi läser och lär med iver om komplicerade processer som media gör sitt bästa för att förenkla.

Och ju mindre vi vet, desto lättare är det att förenkla, eller hur?

Hoppas att så många som möjligt, både under regeringsförhandlingarna och det som kommer därefter, tar till sig att klimatförändringen påverkar biodiversiteten i Skärgårdshavet.

Att vi inom jordbruket behöver förbättra markstrukturen, öka vinterns växttäcke och cirkulera gödseln bättre för att minska näringsavrinningen till havet.

Att förbättrandet av levnadsförutsättningarna i skärgården och stödande av det kustnära fisket är en del av vägkartan till en renare närmiljö för oss som bor vid Östersjöns stränder.

Vi måste inse att miljöfrågor inte är enskilda, isolerade företeelser utan ett ekosystem där allting påverkar allting: fysik, biologi, ekonomi, människan … vi.

Skolornas och utbildningens betydelse för spridande av information och för en attitydförändring är stor också ur ett miljöperspektiv.

Hoppas vi lär oss tillräckligt och gör saker tillsammans för en bättre miljö, så att vi på riktigt åstadkommer en förändring.

Då har politiken spelat en roll och förhandlingarna haft en betydelse.

Tack!

Jätä kommentti