fbpx

Ekonomiskogsvård i ett nötskal

Efter en förnyelseavverkning är målsättningen att få igång en ny plantskog så fort som möjligt. Av virkesintäkterna vid en förnyelseavverkning återinvesteras ca 25% i plantor, plantering, plantskogsvård (röjning) och ungskogsvård.

En förnyelseavverkning är inte alltid ett kalhygge och en plantering; skogen kan förnyas också genom en s k fröträdsställning, där man lämnar kvar 40-50 träd per hektar för att fröa av sig och utgöra början till en ny skog. En utmaning är att goda fröår infaller i bästa fall två gånger på 10 år.

Oftast förnyas skogen ändå genom plantering. Utvalda plantor från en plantskola har en tillväxt som är 20-30% snabbare än plantor med gener från de gamla träden.

Efter några år optimeras tillväxten genom en röjning: de starkaste plantorna lämnas kvar och ges livsutrymme att växa. Den växande skogen gallras (oftast) ytterligare två gånger under de kommande 70-100 åren då tillväxten är som störst. Målsättningen är densamma som vid röjningen: att lämna kvar de bästa träden och ge dem ljus och utrymme att växa för att bli virke av god kvalitet.

Gallringar görs inte på måfå utan enligt gallringsmallar baserade på forskning enligt principer för god skogsvård: det finns en maximal täthet som inte skall överskridas och en minimitäthet som inte skall underskridas.

Överlag är det skogslagen och förordningen samt Skogscentralens råd för skogsvård som ger ramarna för hur skogar får (och bör) skötas.

Om samhället vill ha en ändring i hur skogarna skall skötas eller hur biodiversiteten skall beaktas är det här som ändringen skall göras.

Lämna en kommentar